fredag 25 november 2016

Slaget Om De Fyra Raderna

Svett rann ner för pannan på oss, blodet pulserade genom kroppen och vi skakade med rädsla. När som helst skulle någon göra ett litet misstag och förlora slaget, men vem? Vi stirrade varandra öga mot öga. Vem skulle få fyra i rad?! Antonio var så stressad så han kunde inte ens få ner bitarna i raderna, han slog och slog men den ville inte åka ner. William skrattade nervöst medans han långsamt led och fick se hans domedag när Antonio fick ner den i raden. Antonio hade vunnit det första slaget! Medans han hoppade i glädje kunde man höra Williams tårar falla i bakgrunden. Han hade förlorat det första slaget, men han tänkte inte förlora det andra. William drog bort tårarna från ögonen och gjorde sig reda att slå Antonio som aldrig någonsin. Med en bestämd blick så slog han ner sin fiende och vann det andra slaget. Antonio blev rasande och kastade bitarna överallt. Efter det så kom många,många mer slag och efter en två timmar så hade dom glömt bort poängen och istället skapade fred mellan varandra. För tillfället.

Dom hittade ett annat brädspel bland skolans gamla och damiga spel. Det uråldriga spelet hete "Chinese Checkers" det var ett annat strategispel där spel planen var en stjärna och man började i ett hörn av stjärnan. Sen skulle man röra sig mot varandra och ta ut fienden. Det var ungefär som vanligt schack. Slaget hade börjat igen! Dom slogs och slogs, och legender säger att dom sitter och spelar Chinese Checkers än idag för att bestämma vinnaren.

torsdag 24 november 2016


ÄVENTYRET TILL REALGYMNASIET

När vi klev in i Realgymnasiet var det kallt, håren på kroppen reste på sig och Williams glassögon immade igen. Man kände sig välkommen, för välkommen. Vi tog av oss skorna men för någon anledning så snodde dom Antonios skor. Vad ville dom ha med Antonios skor att göra? Dom luktar och är trasiga varför skulle dom ta dom? 
Vi blev bemötta av en lärare på skolan och han var trevlig, inte för att han hade ett bra humör, inte heller för att han välkomnade oss, för att han hette Peter och det är ett gudomligt namn. Peter visade oss vägen upp för några järntrappor. Varje fotsteg man tog på dom var kalla och man fick kalla kårar upp för ryggraden. Men man fortsatte att gå för att det skulle se idiotiskt ut att stanna i trappan och stå där som om man hade fått ett epileptisk anfall. När vi hade nått toppen av trappan så fick man blickar från alla håll, man kände sig iakttagen. Det var ELEVER! Dom stirrade på oss som om vi hade tagit deras sista chips bit. Peter visade oss vägen in till ett rum. Det var mörkt, nästan lika mörkt som rymden själv och stjärnorna var dataskärmarna som lyste upp. Vi gick långsamt in och kollade oss omkring för att hitta stolar, det fanns inga! Men helt plötsligt tändes en liten lampa som lyste upp en stol. Det var som om Gud talade till oss! Vi tog ett steg framåt med tvekan och sedan ett till med hopp men helt plötsligt så hände det! Vår Student lärare Mattias slängde sig ner på stolen nöjd och glad över att han hade hittat en plats. Det var kört, allt hopp hade lämnat vår sida och rummet kändes som om det blev mörkare och mörkare, som om skuggorna började att slingra sig omkring oss. Vi satte oss ner på golvet utan hoppet om en fin och vacker stol. 

Han visade oss några 3D printers som man kunde kopiera ut plast i. Man kunde bygga allt möjligt med dom det var fantastiskt. Men det kunde inte klå vad som skulle komma näst. Peter böjde sig ner och tog upp någon slags utomjordisk apparat. Vi visste inte var det var och det såg ut som en helt vanlig liten låda gjord utav plast. Vad skulle den här lådan kunna göra? Pfff det var ju skrot. Men sen hände det! Han satte igång lådan och visade oss en helt ny värld THE MATRIX! Det var en utomjordisk låda som sög in dig i en helt annan värld! Man hade till och med extra händer dom gav dig till ditt äventyr. Dom kallade denna gudomliga skapelse VR-Headset. Vart har vi människor kommit i utvecklingen! Vi kan skapa gudarnas verktyg! 
Det var fantastiskt, eller det trodde vi tills det hände. Folk började att hoppa ner för hus! Skjuta folk med pill bågar! Till och med leka super-man! Vad är detta, det här är inte gudarnas skapelse! Detta är satans skapelse. När vi var klara så gick vi tyst ner för järn trapporna, vi märkte inte av kylan längre, inte heller blickarna eleverna gav oss, vi bara gick ner för trapporna och ut i hallen där våra skor låg. Peter kom och gav Antonio tillbaka hans skor och vi gick ut från realgymnasiet. Men det var något William inte riktigt kunde släppa vem var verkligen Peter? Varför hade han satans låda? Varför hade dom tagit Antonios skor? Vänta... Anotnios- William vände sig om långsamt mot Antonio. Det var inte den Antonio han kände några minuter sedan längre. Nej det var den mörka härskaren, den vi alla fruktar, det var SATAN!